Kan man det, biohacka sig till en Veteran medalj? Hur tränar en 56-årig rookie inför sitt livs första Veteran VM och kan ALLA verkligen vara med?
Livet som aspirerande-friidrotts-rookie-löpare är sannerligen inte helt lätt. Hahahaha. Helt plötsligt kretsar hela mitt liv, A L L T kring Veteran VM i friidrott 2024.
Som hur min kropp mår. Är den frisk? Stark nog? Behöver den mer återhämtning? Var är den svagaste länken?
Det går inte att ta hänsyn till hur det känns. För typ allt känns. Om inte jobbigt, så skavigt eller ömt eller frustrerande men också lite skrämmande. Plats för eventuell snuttefilts-tänkande finns inte på kartan. Lite som Sixten Jernberg alltid sa:
Gå ut för fullt och sedan bara öka
Sixten Jernberg
Jag kan svära på att han inte var 56 år gammal när han sa det….
Hur som helst, det är högsta växeln som gäller. För tiden är knapp och även om jag verkar hetsig, så måste alla gamla kroppar skynda, långsamt.
Vare sig du skall springa långt eller kort, så är konditionsträning grunden. Vi vet ju att ju mer vi tränar desto bättre blir vi.
Men, efter 50 händer något med kroppen och många fler faktorer måste stämma. Annars blir det ingen träning alls. När man tränar hårt måste kroppen hålla. Och det gör den bara om följande parametrar är rätt inställda. Vi pratar:
- Sömn
- Återhämtning
- Muskelmassa
- Energi
Och hur gör man det?
Jo man tar fram all fakta man har om sin gamla kropp och utefter den justerar man allt man kan, tills man tror/känner/vet (vet vet man aldrig) att man maximerat allt.
Detta är det ultimata nörderiet, att få nörda sig själv. Det kallas bio-hacking. och låter mycket coolare än det är.
Men detta är några av alla “hacks” jag gör:
- All (annan) träning görs för att förbättra mitt löpsteg och explosivitet.
- Kaloritabellerna jag fyller med macros är till för att bygga muskler.
- Vitmanier och mineraler skall förebygga skador och eliminera förkylningar.
- Tekniska prylar, som en ny våg, Oura ring och Fitbit, finns där för att fånga upp framsteg och den viktiga djupsömnen och mäta HRV.
- Special tricks som att fotänden på sängen är lagom upp höjd, gör fötterna nöjda.
- Vattenfasta varje vecka för att rensa hjärna och blodet.
- Blodsockermätare för att hålla koll på, ja gud vet vad…
Ja ni hör ju själva, livet som amatör-atlet är inte lätt. Men……
JAG ÄLSKAR VARJE SEKUND AV DET
För hur ofta, i min ålder, hittar man något som väcker glöd. Som ger fjärilar i magen redan på morgonen, när man tänker kvällens träningspass. Pulsen ökar innan du fått på dig löpskorna och jublet i bröstet, när du känner att farten ökar.
Och hur bra man än presterade på träningen, så tänker man att… nästa gång.. Nästa gång, kommer det gå ännu snabbare. Och snyggare och vildare och bättre. Och på nätterna drömmer man om det perfekta löpsteget. Att man skjuter fram höften och ökar i sista kurvan.
Det gör något med en människa, som hittar något de brinner för, som känner passion och vill framåt. Då är man nämligen inte på livets andra planhalvan. Man är mitt i!
Detta surrande inferno av liv och rörelse, kärlek och träning. Och för en 56-årig friidrotts rookie är resan dit, betydligt viktigare än målet. För visst vore en medalj en fantastisk merit. Men låt mig betona;
Resan dit är viktigare än målet
Att nörda ner sig, med nya vänner i siffror, tekniker och tider är coolt. Speciellt som idrott förenar. Den når över, ålder, kön, och yrken. Här är vi alla lika. En kropp, två ben, snabbast gäller och så länge du gör ditt bästa, är alla lika mycket värda!
Så hur går min träning?
– Tackar som frågar. Det går faktiskt riktigt bra. Och jag jämför mig bara med mig själv. Något annat vore nämligen förödande för psyket. Närmast ligger förhoppningsvis Veteran SM i Varberg. Men då måste förkylningen släppa typ nu.
Men tills dess har jag sprungit varannan dag. och styrketränat de andra och lite Bikram Yoga där i mellan.
Jag planerar aldrig in någon vilodag, för jag har levt tillräckligt länge för att veta att dom dagarna kommer iallafall, helt oanonnserade. Som nu, förkyld i sängläge…
När eleven är redo, kliver läraren fram
Jag har kämpat med många mil-lopp, maratons och halv maratons genom åren. Visst har det varit kul. Men helt ärligen, har det mest varit mellanmjölk. Jag har varken blivit snabbare eller starkare.
Men min aha-upplevelsen skedde en solig vårdag förra året. Min gode vän BG Nilensjö har pratat sig varm om Veteran VM i flera år. Men jag har inte hört honom. Hört, men ändå inte. Ni fattar.
Den där dagen i Jonstorp tog vi en löptur och det var som att jag skruvade upp min hörsel och hörde honom säga.
– Du skall ju vara med på VM. Och jag ba….
BG & Ceciila
– Ja det skall jag ju.
Och jag avslutar med frågan i ingressen. Kan verkligen alla vara med?
– Ja det kan alla. För kan jag, kan du. Så länge du satsar seriöst, både för din egen skull men också för respekt till alla som satsar hårt. Har du en given plats i den här communityn.
Och vi behöver bli fler, som inspirerar och visar att livet inte tar slut när man passerat 50. För idrott förenar inte bara över gränser, de skapar mod och styrka, och lägger ribban för hur vi skall må om 10 – 20 år.
Vi blir aldrig yngre än idag
Så med det sagt finns det ingen ursäkt. Och tid, mina vänner det har nästan varje 50+are, i överflöd. För hur hinner annars så många dricka vin på vardagar, muffla chips innan middagen och följa 5 mini-serier i veckan?
– Jo, jag vet att livet efter 50 är tufft, äktenskap som knakar, ungar flyttar ut, jobbet blir tråkigare, dejterna färre. Man känner sig over-and-out. För varför fyller vi annars vår dyrbara tid, med kortsiktiga förströelser?
Därför är friidrotten fantastisk, för här finns något för alla. Nya vänner, nya utmaningar. Nya träningsformer. Här kan du välja mellan teknik, rå-styrka, mod (hinder) och kondition. Och det häftiga är att du kan fortsätta livet ut. Det finns ingen bästa före datum på en seg veteran. Trust me, jag känner redan flera 🙂
Läs mer eller anmäl dig här: https://www.2024wmac.com/registration
Sa jag att solen sken, och att jag sprang utan jacka, fast det bara var början av april. (i Stockholm var det snö, men i Skåne sken solen).