Jag älskar Sannas Fastebok
Att fasta kan nog vara en av de häftigaste saker jag gjort. Men också utmanande. Kanske inte så mycket för hungerkänslorna (visst fanns dom, men inte så ofta som jag trodde) utan den mentala biten. Att inte ha något att tugga på! Jag trodde inte att mat var så stor del av mitt liv.
Att det är både underhållning och tidsfördriv. Galet!
Jag alltid lite skämtsamt sagt att jag har en annorlunda ätstörning. Jag är livrädd för att gå ner i vikt, eller rättare sagt, att tappa muskler. Och i min värld har den enda lösningen varit att äta, gärna ofta och mycket. Och att röra på/träna mig i samma utsträckning, för att bygga de där efterlängtade musklerna och samtidigt inte drabbas övervikt.
Så den rädslan har hållit mig tillbaka när jag hört talas om fasta. För i min värld fastar man bara för att man vill gå ner i vikt eller blidka någon gud. Alltså inte av “fri vilja”, eller andra hälsofördelar.
Så förvånad är nog ett bra ord som beskriver min reaktion, på hur jag reagerade på min första fasta för drygt ett år sedan. Och att min hets över att äta ofta (och gärna mycket) dessutom försvann. Så nu för tiden talar jag om för min hjärna att jag fastar, de gånger jag blir hungrig men inte har tillfälle att äta. Och tro det eller ej, min stress över att hitta kvalitativ mat är som bortblåst.
Men som sagt, att jag ändå skulle sakna känslan av att äta, trodde jag aldrig. Jag avskyr att handla i mataffärer (skulle hellre handla direkt i småbutiker eller hos en bonde) och tycker för det mesta att laga mat är ganska tjatigt (eftersom jag tråkigt nog oftast äter samma sak). Så jag borde ju egentligen tycka att en fasta är som en semester, både för mage, tarmar, plånbok och engagemang.
Så snopet stod jag där de första faste timmarna och undrade för mig själv.
– Vad skall jag göra istället?
Det resulterade i att jag fick tillbaka glöden för matlangning, bara en av alla fantastiska fördelar skulle det visa sig.
Jag fastade hela förra hösten (2022) men efter en grym lunginflammation gick jag ner lite väl många kilon, så vågade jag inte fasta förrän fram på våren. Alla fastor jag gjort har varit på 24h. Min livs devis är ju av typen; allt eller inget. Och kan alla andra så kan jag också. På gott och ont vill jag säga. Så jag har aldrig förberett mig, jo kanske genom att äta extra mycket dagarna innan, lol riktigt knas inser jag nu, att tänja ut magsäcken precis innan man skall krympa den. Så för mig har det nog varit mind over matter, som gjort att jag inte känt så mycket hunger. Och vi snackar ju bara ett dygn, så vad är egentligen problemet om man skulle bli lite hungrig?
När jag brutit fastorna efter 24-30 timmar har jag varit super nöjd, men jag har intiutivt känt att, det är ju nu det börjar. Men av olika anledningar har jag inte fortsatt. Mitt förnuft har också spelat in (jo, ibland så får det också komma till tals). Att man kanske behöver mineraler och ja, kunna ta mina hormoner. Så jag har inte känt mig redo, Förrän nu!!
Då sveper Sanna Ehdin plötsligt in i mitt liv
Kanske inte bokstavligt talat…
Oh my gåååd denna kvinna. Jag har hört talas och läst om henne till och från under många år, men inte riktigt kopplat vem hon varit. Men när eleven är redo dyker läraren upp, eller vad är det man säger bland yogisar . Och för några veckor sedan dök hon upp, typ överallt. Kanske gjorde hon det eller så var det bara jag som äntligen kunde dra ihop alla lösa trådar.
För jag har läst tonvis om fasta, både fakta och personliga skildringar. Men det har varit mest män som kommit till tals. Eller kvinnor som gjort det för viktnedgång. Gemensamt har ju förvisso varit att alla lovordat det, (så klart). men jag ville veta mer hur ett kvinnligt hälsoperspektiv (allt det andra får man ju på köpet), gärna lite äldre, än jag. Som levt, passerat klimakteriet och som jag kan relater till. Inte för att jag på något vis jämför mig med denna smarta, starka vackra turbo kvinna. Men jag kan ändå se vissa likheter. Och dom räckte för mig!
Så nu är Sanna en av mina inspirationskällor och förebilder. För inte bara har hon massor av spännande att lära oss. Hon är dessutom smart med närvaro och livserfarenhet och en tung utbildning. Nog om min startstruck känsla för Sanna och tillbaka till själva fastan!
Det finns ju flera typer av fasta
- Vattenfasta (som det låter, du kan dricka vätska, vissa inkluderar kaffe och grönt the här).
- Torrfasta (som de låter, en del människor duschar inte ens då).
- Födofasta (en restriktion i vad du äter, så det du äter är med fördel en ren kost som utesluter socker och vetemjöl, ja helst kolhydrater som på verkar ditt blodsocker och i förlägningen insulin).
- Fettfasta (som det låter, du kan blanda i ghee, kokos olja eller MTC-olja i varm vätska).
- Religiösa fastor (varierar ju beroende på vilken trosuppfattning du har).
- VASS Fasta, som innebär att du förbereder kroppen och på så sätt optimerar de timmar du fastar.
- Allt annat utöver det är egentligen kalorirestriktion, aka bantning.
När du tagit ställning till vad du vill göra behöver du också ta dig en funderar på vilken typ av tids-baserad fast du vill göra, exempelvis kan du välja mellan:
- Periodisk fasta som också kan delas in i flera olika långa ät- och faste-fönster, vanligast är;
- 16:8 (du äter under åtta av dygnets tolv timmar och vatten fastar resten)
- 18:6 (som ovan)
- 20:4 (värstingen av alla, kanske inget man gör hela livet men som en kickstart för att gå ner i vikt, för det kan vara svårt att få i sig all näring och kalorier man behöver på så kort tid, 4 timmar).
Sedan har du längre fastor som:
- 5:2 där man inte äter mer än 500 kcal två dagar i veckan (kanske inte kvalificerar sig som en fasta men ändå får vara med här, man äter ju faktiskt under de två dagarna, men under 500 kcl. med andra ord en matrestriktion).
- 24h (då fastar man 24 timmar non-stop, en gång i veckan).
- 48h (som ovan, men fler faste timmar).
- 72h (är riktigt hardcore, men de galet bra effekterna uppnår du (tyvärr) först efter dag 3. och detta gör de flesta inte oftare än en gång i kvartalet eller 1 gång om året, ofta varvat med 24h varje vecka).
- Men enligt Sanna Ehdin så kan du med hennes förberedande fasta (förfasta) och VASS, uppnå samma resultat som en 3 dagars fasta på bara 1,5 dygn. Genialt eller hur?
Så vad vill man uppnå med att fasta?
- Låta kroppen vila. Enkelt förklarat.
- Låta tarmarna få chansen att göra sitt jobb.
- Sänka insulinnivåerna.
- Och ge kroppen en chans att städa upp. Visst låter det genialt.
- Dessutom är det ju billigt. Kan det bli bättre?
För när vi inte äter saker som påverkar insulinet så ökar insulinkänsligheten, vilket är super bra. (för om kroppen kan sänka vårt blodsocker med mindre mängd insulin, “sliter” det mindre på våra organ och risken för diabetes 2 minskar). När tarmarna inte behöver ta hand om massa mat kan de återhämta sig i lugn och ro. Och du kan dessutom bli av med välfärdssymtomen, förstoppning!
Sist men inte minst, kroppen kickar efter 14 antal timmar igång sin autofagi. Kroppens egna sätt att städa bort döda och skadade celler. Cellerna bryter ner sig själva och kan delvis reparera sig själva. (2016 fick japanen Yoshinori Oshumi Nobelpriset i fysiologi när han upptäckte hur cellerna kan typ, äta upp sig själva). Men för att “starta” autofagin behöver kroppen ett faste fönster på minst 12 – 14 timmar, ju längre desto bättre, gäller definitivt i detta sammanhang.
Jag är nu inne på timma nr 36 och jag känner mig helt fantastisk, för att inte ha ätit. lol. Men också för att (jag tror att alla faste-människor håller med mig nu), man känner sig ren. Lyft och liksom högre. Mer medveten (ja meditationen går som på räls). Inte så hungrig, men en mage som kurrar uppfriskande.
Jag fortsätter med Sannas Protocol till jag nått 48 timmar och återkommer med en rapport då!